Digitala Nomader

Rebecca Willén driver forskningsinstitutet IGDORE på distans

By augusti 21, 2017 No Comments

IGDORE är ett nystartat forskningsinstitut och ett av de första initiativen internationellt som möjliggör geografiskt oberoende för forskare. Institutet drivs av Rebecca Willén, med bas på Bali, Indonesien.

– Vi frigör kompetens och potential som vanligen hålls inlåst bakom geografiska avstånd och politiska landsgränser, förklarar Rebecca.

Rebecca är själv forskare i psykologi och har sedan 1,5 år tillbaka bott på Bali i Indonesien med sin 4-åring och hennes pappa, Daniel. Familjen reste utomlands tillsammans första gången år 2015, till Newfoundland i Kanada, med plan att återvända till Göteborg efter ett halvår.

– Men det gick över all förväntan. Vi fick mersmak och bestämde oss för att stanna utomlands.

Det var efter en jobbintervju på ett universitet i Storbritannien som Rebecca kom fram till att hon ville slippa fastna på ett traditionellt universitet.

– Jag fattade beslutet att starta IGDORE – ett distribuerat forskningsinstitut vars utgångspunkt är geografiskt obundet forskningsarbete.

Idag bedriver IGDORE egen forskning, men erbjuder inom kort också kontraktforskning till forskare i andra delar av världen. Inom det närmaste året kommer IGDORE även börja erbjuda utbildning i psykologi och forskningsmetod, på distans men också på plats vid deras icke-virtuella institut i Ubud, Bali. Inom institutet finns, utöver Rebecca och två forskarkollegor, även tre timanställda forskningsassistenter och en administrativ personal som bistår på plats i Indonesien.

 

Rebecca har sin bas i Ubud på Bali, Indonesien. Foto: Sofia Åkerman.

 

Distansarbete ger nya perspektiv inom forskningsvärlden

Rebecca menar att vetenskapliga studier idag oftast är baserade på WEIRD (Western, Educated, Industrialized, Rich, Democratic) data. Vi vet därför allt för lite om i vilken utsträckning olika forskningsresultat håller utanför WEIRD populationer, så som i Asien.

– Det har länge ansetts viktigt för forskare att ta sig utanför sitt hemuniversitet och göra åtminstone viss tid på andra orter och institutioner, just för att få nya perspektiv på arbetet. Relativt nytt är dock att det idag inte bara är en merit att förflytta sig, utan att det rentav är dismeriterande att stanna på ett och samma universitet under hela sin karriär.

Distansarbete underlättar perspektivbyten inom forskningsvärlden eftersom det möjliggör att samla folk från hela världen utan att tvinga dem att förflytta sig. På IGDORE är utgångsläget att alla jobbar på distans.

– När de närmaste kollegorna, de som du dagligen möter över en kaffe i Slack, sitter på olika håll i världen så bryter vi ny mark inom vårt vetenskapliga fält. Det är något annat än att möta folk under några dagar på internationella konferenser (dit folk från utvecklingsländer inte har råd att åka!). Det öppnar för väldigt intressanta globala – det vill säga även Afrika, Asien och Syd- och Centralamerika – och tvärvetenskapliga samarbeten. Liknande initiativ inom utbildningssektorn är det resande universitet Minerva, och alla MOOC-kurser, till exempel edx.org.

Att ha distansarbete som utgångspunkt på IGDORE har många fördelar, menar Rebecca.

– Man slipper ödsla tid och energi på pendling eller att tvinga anhöriga att bryta upp och flytta dit jobbet finns. Man kan dagligen välja att arbeta på den plats som passar en bäst.

– Till nackdelarna hör bristen på de spontana möten med kollegor som kan uppstå i korridorerna och vid kaffeautomaten. Jag som forskare saknar också den intellektuella stimulansen från seminarier och disputationer, levande och långa diskussioner som väger och mäter kritik och argument på ett intresserat och respektfullt sätt. Det är en väldigt viktig aspekt av vetenskaplig forskning, och det kommer bli en viktig utmaning för IGDORE att hitta sätt att införliva detta i vår verksamhet.

 

 

Hur vanligt är distansarbete inom forskarvärlden?

– Det är olika inom olika discipliner och mellan olika personer. Främst handlar det om två saker: vilken utrustning man behöver för sin forskning och hur mycket man undervisar. Men min gissning är att de flesta nog i praktiken redan arbetar deltid på distans.

– Man sätter sig på ett kafé och rättar tentorna, sitter på tåget och förbereder sin presentation, läser artiklar ute i sommarstugan, stannar hemma och skriver på ansökningar och artiklar. I universitetets lokaler är man nog främst för att samla in data, undervisa eller för att hänga i personalrummet och träffa folk.

Under sin egen forskarutbildning berättar Rebecca att hon enbart hade mejlkontakt med sina handledare, även när de fysiskt befann sig i samma byggnad. När hon idag jobbar mot svenska universitet från utlandet märker hon också att arbetet går smidigt.

– Jag har ett pågående forskningsprojekt med kollegor vid Karolinska institutet och Chalmers, och där har vi främst använt e-post och Skype. Samma sak när jag handlett uppsats vid Karolinska. Inom IGDORE har vi precis börjat använda Slack, som by default har en jobbkanal och en slaskkanal: i jobbkanalen pratar man jobb, i slaskkanalen tar man kaffe- och korridorsnack.

Forskning är ett kreativt arbete, menar Rebecca, men akademin är en hård och konservativ arbetsmiljö med många vassa armbågar och kappor som vänds efter vinden.

– Väsentligt fler kvinnor än män disputerar i psykologi i Sverige, men kvinnorna tenderar sedan lämna akademin medan männen blir kvar. Jag har sett ett antal duktiga kvinnliga forskare lämna universitet trots att de egentligen vill fortsätta forska. Den sociala arbetsmiljön på universiteten är helt enkelt under all kritik. Det är dags att tänka nytt.

– Framtidens studenter kommer välja ett universitet som möjliggör geografisk frihet. Och framtidens studenter är framtidens forskare. Så detta är en naturlig utveckling som inte går att stoppa.

Efter att ha bott i Kanada ett tag valde Rebecca med familj att flytta vidare till Bali, Indonesien, istället för att återvända till Göteborg.

Leave a Reply