Emelie Ekblad startade Dessaga 2016, ett socialt företag och en digital marknadsplats som bland annat lyfter kvinnliga hantverkare och samarbetar med organisationer från utsatta områden runtom i världen. Emelie själv kommer från en corporate bakgrund och har valt att använda den erfarenheten för att stötta de organisationer hon samarbetar med genom enkel affärsutveckling och internationell handel.

– Jag gav mig ut, reste jorden runt, och funderade på hur jag kunde bidra till att göra världen lite bättre. I den processen föddes idén till Dessaga.

Var är du just nu?
Den kommande tiden kommer jag framförallt resa runt i Ecuadors och Colombias högländer, jobbandes med olika grupper och organisationer längsmed Anderna. I Ecuador jobbar vi med smyckestillverkning av tagua-nötter. De växer mellan Amazonas och kusten och har använts sedan lång tid tillbaka av lokalbefolkningen och sägs ha spelat en viktig roll även för Inkafolket. För att skydda tagua-palmen från att skövlas, jobbar man nu lokalt med att visa på nyttan och värdet av nötterna. På så vis bidrar vi till att ekosystemen bevaras.


Var var du innan?
Nu närmast kom jag ju ifrån Burma och Nepal. Jag tyckte väldigt mycket om båda länderna. De befinner sig lite i lite olika skeden av utveckling. I Nepal är man van att hantera hjälpinsatser; det syns inte minst kopplat till jordbävningen. Det finns grundläggande strukturer för att jobba med socialt företagande på plats. I Burma är det svårare, här finns t ex inte samma närvaro av NGOs, så etablerandet av lokala samarbeten och ett ekosystem av partnerskap tar längre tid.

Människorna i båda länderna är helt fantastiska. Likaså den kulturella rikedomen och de sceniska landskapen. Det känns nästan förminskande att sätta ord på det.

Berg, hav, öken eller stad?
Jag är nog 50/50 mellan hav och berg. Jag älskar att segla och har samtidigt en stark dragning till berg. Anderna är mäktigt, löper genom Bolivia, Peru, Ecuador, och Colombia. Ursprungsbefolkningen tillber Pachamama, moder natur, där bergen spelar en central roll. En helhetssyn och tro på natur och människa. Nepal ligger också varmt om hjärtat. När man står där och ser Mt. Everest, närmare 9000 m högt. Det är svårt att beskriva. Det får varje cell i kroppen att vibrera. Det finns en otroligt stark energi i bergen. Bara känslan av att vara där. Allt man behöver bär man på ryggen, vandrandes, omringad av de höga topparna.

Varför valde du att bli digital nomad?
Jag ville använda min bakgrund för att stötta människor i utvecklingsregioner, och för mig var det viktigt att vara på plats lokalt för att bättre förstå deras situation. Livet som digital nomad var helt enkelt en praktisk lösning för att kunna jobba i fält. Idag finns lättillgängliga digitala verktyg som möjliggör att jobba oberoende av plats. När jag gör något går jag helhjärtat in i det. Jag ville inte prata hållbar affärsutveckling och socialt entreprenörskap utan att verkligen ha upplevt det. Jag ville ha skit under naglar; ut i bergen, djungeln. Verkligen vara där med de människor jag jobbar med. Enda sättet att göra det var att kasta loss hemifrån och ta med datorn, telefonen och sticka. Jag visste att jag ville ha på mig kängorna, ryggsäcken och vara med de här människorna. Digitalt nomadskap var en förutsättning, i ett första skede för att upptäcka och kartlägga. Sen för att kunna snurra de projekten som är uppe. Nu är vi verksamma på tre kontinenter och jag kan inte vara på plats på alla ställen samtidigt. Jag behöver kunna röra mig.


Hur försörjer du dig?
Pengarna kommer in från försäljning av produkter; produkter vi skapar via de här projekten. I viss utsträckning även från föreläsning och coachning om socialt entreprenörskap och hållbar utveckling. Jag jobbar också mot företag som är intresserad av hållbara affärsmodeller och innovation, som vill ha rådgivning. Det är ett sätt att skala erfarenheten kring hållbarhet från projekten och få in finansiering. Hållbarhet är en hjärtefråga för mig. Världen är på en plats där vi behöver fler sociala entreprenörer. Därför gör jag också en del pro-bono-arbete. Det har gett mig möjligheten att engagera mig i frågor så som solenergi i Nigeria och Botswana, tillgång till sjukvård för marginaliserade grupper i Pakistan och utbildning för papperslösa barn i Malaysia. Det kan röra sig om organisationer som inte själva har pengarna eller kunskapen men behöver stöd. Jag vill vara med och driva den utvecklingen.

Hur ser din vardag ut?
Möten med lokala grupper och kooperativ, ofta tillsammans med någon hjälporganisation eller myndighet. Några timmar i skumpig bilfärd på landsbygden för att ta sig mellan platserna.

Vad är den största utmaningen med att vara digital nomad?
Jag kände nyligen för första gången att jag behövde lite av en bas, och skaffade en lägenheten på Södermalm i Stockholm. Jag känner mig friare att resa och vara digital nomad om jag har en bas någonstans.

Rent krasst så kräver flera av de bitar jag jobbar med att jag är på plats och är närvarande. Det finns många bitar som går att lösa digitalt, men när man jobbar med människor så behöver man träffas – sitta ansikte mot ansikte för att kunna känna av hur någon verkligen mår. Därför blir det mycket resor.

 


Jobbar du på några egna spännande projekt just nu?
Dessaga är min bebis och mitt liv. Jag tittar hela tiden på vilka projekt vi kan gå in i, skala, underbygga. Ett projekt jag har vid sidan av är att jag också engagerar mig i Social Entrepreneurship Forum. Där är jag mentor åt andra sociala entreprenörer.

Vad är din favoritplats att bo och jobba på?
Det finns två huvudsakliga. Det ena när jag jobbar i fält, och kan följa processen från planta till färdig produkt tillsammans med producenterna. Där finns det sällan uppkoppling. Det är off-the-grid; dit jag inte hade kunnat ta mig utan det digitala, men dit det digitala inte når hela vägen. 
Sen gillar jag att jobba på resande fot. Att resa landvägen, sitta på ett tåg och jobba, och se landskapet dra förbi utanför.


Vad är ditt främsta tips till någon som funderar på att bli digital nomad?
Gör det! Oavsett vad det är handlar allt om just det; att börja göra. Nu. Det kommer aldrig bli någon perfekt tajming. Man kan sitta hemma och fundera bakom skrivbordet, men där kommer du aldrig att uppleva dina drömmar. Var inte rädd att misslyckas. Man måste testa för att utforska sina drömmar. Fråga dig själv hur du vill se tillbaka på ditt liv om 1, 5, 10 år?

Ett annat råd att tänka på tidigt är ”build your new tribe”. Hitta människor runtomkring som drivs av samma saker, som vill åstadkomma liknande, har kompletterande erfarenheter och perspektiv. Tillsammans är ni starkare. Att ha några som förstår vad du upplever och går igenom på dina resor, att bolla och dela erfarenheter med är värdefullt för att bearbeta intryck.

Besök www.dessaga.com och följ Emelies och Dessagas resa på Instagram @_dessaga_.