Reseskildring: Kaffe på en marknad i Aqaba

Foto: Johanna Bergström

Det är vår sista kväll i Jordanien och vi tar ett varv på souken, den lokala marknaden, i Aqaba. Det är fortfarande varmt ute och i luften ligger en doft av exotiska kryddor och teer. Utanför en av bodarna hänger tunna sjalar i olika färger, med och utan fransar. En av mina reskamrater vill köpa med sig något till sin fru och sina två barn och ber mig hjälpa honom att välja ut en scarf till var och en av dem. Jag fingrar på en sjal i gröna nyanser och genast är butiksinnehavaren framme hos oss, älskvärd och vänlig. Innan jag hinner reagera har han vant arrangerat sjalen runt mitt ansikte och hår, vilket jag ju onekligen inte hade grejat själv med samma finess.

Under tiden har resten av vår grupp gått vidare in i marknadsboden och är i full färd med att inhandla kryddblandningar och örtteer, vars recept man antagligen inte hittar någon annanstans än just här. Min kollega betalar för sjalarna, som vi efter mycket om och men har lyckats bestämma oss för till hans familj. Sedan går vi vidare ut på en lite större gata, vilken leder ned mot vattnet. Vi stannar till vid en man som står och lagar kaffe. Jag har druckit turkiskt kaffe flera gånger under resan, och även om jag alltid beställer det utan socker, så är jag väldigt förtjust i smakkombinationen av kaffe och kardemumma. Men det här är första gången jag ser hur man tillreder det.

Mannen har en stor roterande metallpanna med glödhet sand, i vilken han värmer upp en liten kanna med kaffe. Då och då häller han över en slurk av kaffet i en take away-mugg av papp, som han samtidigt snurrar på, för att blanda drycken. Det tar ett par minuter, men sedan är han tydligen klar och räcker över muggen. Kaffet är utsökt och jag inser att mitt favoritfik på Söder just har fått hård konkurrens om min fikabudget för framtiden. Å andra sidan har de ju den kortare resvägen som en klar konkurrensfördel gentemot en lokal butik i södra Jordanien. Synd egentligen.

Vår guide, Salam, förklarar att i Jordanien är kaffedrickandet en hel kultur, som det är viktigt att känna till och behärska innan man ger sig in på det i vissa sammanhang. Vid förhandlingar till exempel, eller när en ung man vill be sin kärestas föräldrar om att få gifta sig med deras dotter, ställer man fram kaffe på bordet. Det får sedan stå där till dess att diskussionen eller samtalet är avslutat. Och om då båda parter är nöjda med utgången så dricker man gemensamt sitt kaffe. Och annars inte. Under ett sådant möte används också ett slags konjunktivmodus, gissar jag, utan att kunna tala arabiska. Alltså ett antagande sätt att uttrycka sig. Och då gäller det bokstavligen att hålla tungan rätt i munnen innan man tar till orda.

Sedan finns det dessutom ett eget litet teckenspråk för att beställa kaffe. Och det är ju något som ligger mig varmt om hjärtat – att få min dryck precis som jag vill ha den. Bland annat betyder två tryck med ett finger på ena näsborren att man tar socker i sitt kaffe. Vill man istället ha extra socker är det däremot ett tummen upp-tecken som används. Systemet känns glasklart – eller inte.

”Förutom marknad har ’souk’ också betydelsen ’köra’”, säger Salam och förklarar att ”souk souk” därför betyder ”köra till marknaden”, ”och ’fish fish’ betyder att det inte finns någon fisk”. Jag nickar instämmande, men ärligt talat har en del av den grammatiska logiken gått mig förbi i det läget. Fast det spelar ingen roll egentligen. Den orientaliska natten är ljum, och fylld av lockande ljud och smaker. Vi ska visserligen med ett flyg i gryningen nästa morgon, men det är inte dags att återvända till hotellet riktigt än.


Om Skribenten:
Johanna Bergström frilansar inom media och kommunikation, och då främst som skribent och journalist inom livsstilsmedia.

Instagram: @mllejohannaeb
Johannas artiklar på Lyx.se kan du även läsa här.

Alla foton i artikeln är tagna av Johanna Bergström.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *